Jag kunde inte hålla mig ifrån det. Nu hittar du mig här…alltingflyter…

Insåg att det nu är 5 år sen jag skrev mina första ord på den här sajten. Lagom till mitt yra 5-årsjubileum meddelar Blogsome, som tillhandahåller bloggen med mallar och webbhotell & annat, att man lägger ner. Kanske dax för mig att stängs den här butiken ändå, eller så tittar jag ut på någon annan adress…

Har jag gjort ingenting. Igår ringde målargubben. Då fick jag eld i baken. Nästa gång vi hörs bestämmer vi tid. Jag skulle välja väggfärgsprov och slutade med att överväga tapetsera om hela sovrumsväggen. Den är lite mesig…tänker lite mustigare, mysigare, mer hotellfeeling… Vad göra? Vad säger min lille söte sambo?

Nästan hela avdelningen tog tåget till Göteborg idag, för att kolla in vår verksamhet där. En sak är säker - ett jobb som kräver regelbundet resande skulle jag inte palla. Igår natt sov jag dåligt, förmodligen för att jag skulle upp tidigt idag. Ologiskt, jag vet. Imorse vaknade jag 0310, ingen idé att sova vidare eftersom jag skulle upp 0345. Vi hade biljetter på första morgontåget, 0600, och bussen hemifrån gick 0518.

En av mina skobuddies på jobbet arrangerade discount på mina favoritskor. Tvekade om jag skulle köpa de svarta eller röda med resår, men valde röda efter på-hejjning hemifrån. Om nån dag eller så dimper de nog ner i min postlåda!

Pryade idag hos mina kollegor på ett traditionellt bankkontor. En riktigt rolig upplevelse! Jag har många väldigt spännande och intressanta människor idag , fler än jag annars träffar på en vanlig dag på jobbet. Där var snygge, välbehållne 50+-mannen som jobbat inom finansbranschen & sen sadlat om till trafikpilot för att 3 år senare bli uppsagd & utan jobb och nu gått vidare till finans igen, med hög månadslön & få utgifter. Där var tjejen på blott 18 år, som jobbade på kontoret och som hade full koll på produkter och kunder. Hon var hungrig nog att hon gjorde det där lilla extra och öppnade dörren igen efter stängningsdax kl15, när hon såg två tjejer, långa i ansiktena läsa bankkontorets öppettider.
Där var den otroligt ödmjuke snubben som drev reklambyrå, som visade sig haft agenturen får både det ena och det tredje,, med vem jag gärna jobbat och kreerat business ihop. Hans försiktiga och nästan förvirrade sätt gjorde att både jag och rådgivaren han skulle träffa trodde att han var helt utan koll, men det var bara en väldigt ödmjuk person som inte såg sina verksamheter som något vidare märkvärdigt. Bara det att han & hans partner investeterat eget kapital i flera nu pågående projekt, utan lån från banken var imponerande. Det som förvånade mig var attt samtliga kunder jag träffade hade så dlig koll på sim ekonomi. Det är alltså ett högst mänskligt drag, och hur ska vi hjälpa dem på internet? Jag och mina kollegor jobbar hårt på att skapa känsla av relation i tjänsterna vi tar fram online. Det är därför det är extra värdefullt kunna besöka ett kontor en hel dag , för att ta reda på vad kunderna gör.

Halvdag på jobbet vilket betyder att vi jobbar 4 timmar och 57 minuter. Minsann! Jag hade siktet inställt på att hinna hem innan mörkret sjönk över Sickla sjö för att hinna springa en välbehövlig vända. Var hemma sådär 1420, hoppade i springkalsongerna och min nya springjacka som jag köpte på Runners store häromkvällen när jag ändå jobbade sent och butiken var öppen. Siktet inställt på 3 km runt sjön. Några hopp rakt upp i luften fick räcka som uppvärmning, sen började jag lunka lite.

Och sen blev det jobbigt och tungt. Tungt att andas. Redan efter sådär 500 m blev jag tvungen att gå ett par steg upp för en pytteliten backe, jag flåsade som en blåsbälg och hittade inte rätt andningstakt. Försökte tänka på min steglängd men fick inte till varken den eller flåset. Andningen fortsatte knasa hela vägen, förutom när jag var i höjd med “sockerdricksträdet” på andra sidan sjön. Då var jag förmodligen så pass uppvärmd att jag fixade det. Dålig tid och dåligt tempo: 3,01 km på 21,02 tid och 7,20 tempo. Det var riktigt ruttet. På’n igen! Bron över till vår sida av sjön blev en hägring, en räddning, en vision om “nu är det snart slut”…

En välinvesterad timme hos tandhyggan gav mig

a) bevis att jag inte har hål i tänderna ( det har ilat illa ett tag men det var något annat)
b) en glänsande mun som var ren mellan varje tand
c) en spännande - och då menar jag inte som en bra bok eller film eller så - värk i munnen, i tänderna.
Kan man säga att det kostar att ligga med i topp?

Än det ena, än det andra har fått mig att inte sticka ut och springa den senaste tiden. Men det är inte lika lätt att kuta runt sjön i skogen där både lyktor och elljus saknas. Jag är inte rädd för att vara ute i mörker, men med mitt usla mörkerseende riskerar jag att halka & slå mig. En kollega fick förresten en elak handledsfraktur just så.

Tog tillvara dagsljuset och det sköna, dock grå, vädret idag och sprang 3 km tillsammans med J. Han fortsatte på en totalt 5 km runda, men för mig räckte 3 idag. Dåligt tempo’ 7,33 i snitt på ca 23 minuter. Nu måste jag träna upp flåset igen, inte klokt vad snabbt man tappar!

Vi gick på detaljakt under lördagen. En mindre renovering eller uppfräschning om vi hellre kallar det så står framför oss. Elektriker är fixad, till ett riktigt bra pris, nu är det bara materialet vi behöver. I det här fallet väntar vi på 2 st badrumslampor modell Astro Padova

som ska hänga över den stora badrumsspegeln samt en spotlightramp som ska fästas under under ett skåp, över bänken där det nu sitter en elak ljusrörslist. Om cirka en vecka får vi lamporna som ska sitta över spegeln, och då kan jag lyfta luren och be honom svänga förbi.

Inte bara elen utan oxå lite badrums och köksjox tänker vi addera när vi ändå håller på. Ända sen vi först tittade på lägenheten har jag stört mig på det fula landstingsaktiga handfatet i stora badrummet, men nu blir det ändring på det.Från att ha varit inne på handfatet Sanity med skåp under köpte vi istället Duravits också kvadratiska handfat Vero, något vi faktiskt blivit förälskade i varje gång vi tittat på det. Vi har sett det både som vägghängt och monterat på skåp, och varje gång konstaterat “det är ruskigt fint!”.

När killen på Kakelspecialisten fick se bilderna från vårt badrum, med ventilationsluckan som skulle blivit täckt av skåpet, avrådde han till skåp. Dessutom skulle ett skåp till Duravits handfat vara ohemult dyra jämfört med andra skåp, och det kändes inte försvabart. So, kill your darlings tänkte vi och strök skåpet. Köpte dock med oss två blandare från Tapwell då det var rabatt just nu. Till stora badrummet en waterfall modell och till lilla “Brillo”.
Visade sig att handfatet vi tänkt köpa från IKEA till lilla badrummet inte gick att väggmontera, så det fick vi stryka. Istället hittade vi ett riktigt fint kvadratiskt från Svedbergs, där vi med butiksrabatten som gällde fick det för 744 kronor! In alles tror jag vi sparade sådär 5500 kronor på det vi köpte för rabatterade priser och så förstås att vi valde bort skåpet.

Vi drog vidare på vår shoppingtur och köpte en blandare från Hans Grohe till köket, med utdragbar duschslang, mycket bra så man kan röja i köket ordentligt men slipper de där restaurangvarianterna med spiralfjäder runt slangen.

Vi funderar på att göra något åt en massa saker här i lägenheten. Listan är lång och en del av vad vi vill göra är:
- fixa nytt handfat & blandare till vårt stora badrum. Det handfat vi har nu ser ut som Landstinget köpt in. Det kostade inte mer än sådär 750 spänn ungefär, en riktig standardprodukt i sortimentet och något byggherren snålade på när fastigheten byggdes. Nu är det ju inte priset som avgör om något är snyggt eller ej, men i det här fallet verkar det så. Under handfatet vill vi gärna sätta in ett skåp. Här tänker vi oss en lösning från Vedum, lutar åt att vi köper ett likadant handfat, Sanity, som jag hade i min förra lägenhet.
- Vårt gästbadrum får ett handfat från Ikea och ny blandare.
- Så är det diverse elektrikerjobb vi behöver få utfört, allt från hänga lampor snyggt över matbord till fixa bra belysning. I det stora badrummet. Sätta upp en fototapet vid matbordet med en bild vi tagit själva och måla en vägg i sovrummet.

Visste du att strecket, minustecknet, mellan personnumret och de fyra sista siffrorna, förändras när man fyller 100 år? Då blir strecket, minustecknet alltså istället ett plustecken. Är inte det fint, så säg?

För att verifiera informationen har jag kollat Wikipedia men också personnummer.nu.Läs själv om du tvekar!

Efter mycket om och men imorse fick jag på mig mina underbara gulaktiga Hasbeens-boots, de med högt skaft. Bar dem till gröna kalasbyxor och en grå stickad klänning (båda från COS), himla snyggt! Gjorde en del ärenden efter jobbet i city och kunde inte låta bli att se hur särskilt kvinnors blickar drogs till mina vader och då mina boots. Riktigt så där ingående och granskande. Hoppas de tyckte att bootsen är lika fina som jag gör?

Det finns ett par, och då menar jag verkligen ett par = två stycken, restauranger som jag alltid återvänder till. Den ena är Noodle House på Götgatan - bästa vietnamesiska maten i stan och fantastisk service. Jag blir alltid väldigt väl mottagen och får helt makalös service!

Den andra är Texas Longhorn. Eftersom den senare ligger på närmare avstånd hemifrån, typ gångavstånd inom 20 - 30 minuter var det dit jag gick idag när jag skulle äta en kombinerad lunch/middag. J. var på varvet och ägnade dagen åt att ta upp båtar, bland annat vår, så jag gjorde som innan vi flyttade in under samma tak; lördag lunch/middag på lokal. Det var trevligt! När jag kom in, 16.30, fick jag veta att köket öppnade 17.00. Men så kände ju servitrisen igen mig och trollade fram min favoriträtt texas chili utan krångel, på kockarnas rast. Himla schysst. Och jag visade självklart min tacksamhet i en rejäl dricks, som man bör.

Jag började med att försöka förklara hur Apples nya operativsystem IOS5 fungerar. Men sen så, äsch! Det är enklare & betydligt roligare för dig att se
filmen .

Nu får jag nog säga att

jag brukar springa utan uppehåll när jag springer

. Nu har jag kutat igenom en 5 km och igår 3 km utan att stanna en endaste gång under vägen. Vid min runda igår pinnade jag på för att försöka springa fortare än jag gjort tidigare, och höll ett tempo på 6,45/km! Tänk, plötsligt bara lossnade det!!!

Många är vi som har en relation till Apples grundare Steve Jobs. Jag blev mer tagen än jag trodde när jag fick veta att han gått bort. I slutet av 1980-talet ägde jag en bok om Apple och Jobs, som jag lånade ut till någon. Fick förstås aldrig tillbaks den. Den boken hade jag gärna läst en gång till nu, men boken finns tyvärr inte på marknaden längre.

Den italienska baddrömmen?

Redan efter frukost börjar tankarna snurra “vad och var ska vi äta middag”. Här är råvarorna av så fantastisk kvalitet, att den minsta lilla trattoria eller pizzeria serverar bättre mat än de flesta lunchkrogar i Sverige. De små tomaterna är sötare än du kan drömma om och smakar så mycket sol att det känns som en skymf att ens kalla det vi äter i Sverige för tomater. Den enklaste pastarätten r makalös, mycket tack vare pastan som alltid är perfekt al dente och smakrik på ett helt annat sätt än hemma. Och nån otäck fullkornspasta ser man inte så långt ögat når, trots det är italienarna smärta och smala även upp i åren, trots att de äter glass och käkar desserter. Förmodligen ärtricket att deras desserter inte är så söta, och glassen är gjord på riktiga grejer, inget syntetiskt eller artificiellt tjafs. Sen lagar de maten hemma, halvfabrikat med frusen jägarbiff finns liksom inte som alternativ.
Ju fler dagar vi är här, desto längre vill jag stanna!

Ett mer pittoreskt och vackert ställe på jorden får man ju leta efter. Vi räknade ut att det är hela 10 år sedan vi var på en charter-sol-och-badresa senast. Vi har ju rest till Thailand tre gånger under de åren, och vi har varit i London vid två tillfällen, i Köpenhamn flera gånger. I Grekland var vi 2001, och det var senast då vi solade & badade i Europa.

Taormina, som är den näst högst belägna staden på Sicilien, är bara helt bedårande vacker. Pittoresk är liksom ett understatement. Vi bor mitt i stan, nästan intill stadsporten och har balkongen ner mot stora gatan. Följaktligen en del liv och tjim, men inte diskodunk utan stadsliv. Hotellet där vi bor, del Corso, ägs och styrs av mamma Graziella och till sin hjälp har hon sönerna. För ovanlighetens skull bor vi enkelt, ett tvåstjärnigt plus hotell, som är riktigt trevligt.

Vulkanen Etna vakar över ön med sin imponerande närvaro. Här kommer man liksom inte undan. Vid morgonens frukost var det klart och vi såg att där låg en massa snö på toppen. I måndags, dagen innan vi kom, hade Etna ett litet anfall och spydde lava. Då var regnet som kom efteråt uppblandat med sot.

Skulle man nu vara så hårdhudad att man inte fastnar för byggnaderna, gränderna och hur husen klättrar sig upp upp upp, hur gammalt blandas så fint mot nyare byggnadsteknik (nytt är väl 1800tal?), då kan man ju åka hit för matens skull. Jag är till exempel fortfarande mätt efter gårdagens middag…

I Italien är alla alltid snygga. Till och med på stranden. Här ses inga slafsiga badbyxor eller säckiga baddräkter, förutom på turisterna då. När vi väntade på vårt bagage vid ankomsten påflygplatsen igår kunde jag notera att de med fula kläder var alla svenskar medan de som hade snygga skjortor och piffiga klänningar var italienare. Vi har massor att lära när det kommer till stil…

Tick, tock, tick tock… Plötsligt har det gått 25 år sedan jag flyttade till Stockholm! Idag, 21/9, är det på dagen 25 år sedan jag satte mig i mammas bil och fick skjuts med hela baksätet fyllt av blommor och personliga prylar. Ett par timmar senare hade mamma “lämpat” av mig i vad som skulle bli mitt hem det närmaste året; mosters etta på 21 kvadratmeter vid Gullmarsplan. Och där satt jag sen på kvällen, ensam vis köksbordet och tänkte nog inte så mycket mer än att det skulle bli spännande att börja mitt nya jobb morgonen efter.

Den 22 september började jag så mitt nya jobb, dit jag förstås kom alldeles för tidigt. Minns hur jag satt där vid hörnet Linnégatan/Oxenstiernsgatan, vid kortsidan av huset och den lilla parken som förmodligen tillhör bostadsrättsföreningen vid Linnégatan och tänkte

jaha, ja, är det så här det kommer vara, är det så här det är i Stockholm när alla åker till jobbet på morgonen, VAD mycket folk!

Många “därhemma” sa till mig flera år efter att jag flyttat

du flyttar nog hem snart ska du se.

Än har jag inte flyttat tillbaka och hem, ja, det är ju Stockholm för mig och har så varit i en väldig massa år. Grattis Stockholm hjärta jag på 25-årsdagen!

Wohoo! Äntligen har jag tagit mig runt på 5 km, hela vägen! Sprungit fem kilometer i ett sträck, till och med upp för alla backar som jag annars brukar gå uppför. Bakom mig hade jag J. som pushade försiktigt, eller snarare höll i mig och sa till när när jag sprang för fort. Jag hade ett fantastiskt skönt flow och pinnade på. Insåg att det är SÅ HÄR det ska vara när man springer. Ett par gånger ökade jag tempot och drog iväg lite snabbare, men då var J. där och sa till mig att sakta ner. Målet idag var ju att jag skulle ta mig runt hela vägen, vilket jag också gjorde. Visst var det jobbigt på vissa ställen längs banan att andas, men då fick jag sakta ner lite till och vänta på att andhämtningen hittat sig sjäv. Mest imponerad är jag förstås över att jag tog mig uppför alla backar i spåret. Jobbigt blev det när vi kom ner till Hammarby Sjöstad och sprang mest på asfalt. Jag hade ont i knäna och kände av en smärta för varje fotsteg jag satte ner i marken, men det var bara att bita ihop. Insåg efteråt att mina skor köpte jag för att springa på mjukt underlag och på löpband, inte för asfalt. Tiden för den här sträckan var förstås inte nåt att skryta med, det tog mig 38.27 att springa rundan, så nästa gång får jag jobba på tempot!

Terränglopp 3,01 kilometer på 20,03 minuter.

Har varit min devis.
J. har föreslagit med jämna mellanrum att

“vi kanske ska springa tillsammans?”

Jag har protesterat bara han nämnt det. För något år sedan försökte han göra en insats som min personlige tränare, och då utan att jag bett om råd. Det gick förstås inte alls vägen! Den gången tappade jag träningslusten ett helt halvår och har varit livrädd för att något liknande ska hända igen när vi springer tillsammans.
Idag hade jag planerat att springa en runda - har ett lopp att ta mig igenom den 7/9 - men en vända i city fick mina ögon att klippa Kalle-Anka trött och jag var bara tvungen att sova ett par timmar för att överhuvudtaget orka stå på benen. För att sen klara att springa behövde jag mat i magen när jag vaknade och då började jag inse att det skulle skymma under min löptur. Om det varit en annan veckodag än lördag hade jag inte funderat så mycket, men helger kring Sickla sjö betyder partystämning där skog och strand inbjuder till sköna samlingsplatser. Så, jag accepterade erbjudandet och sprang med J. Och det visade sig vara en helt fantastiskt bra löprunda! Han sprang lite bakom mig, kunde konstatera att jag sprang alldeles för fort och tog för. Många steg. När jag saktade farten orkadr jag springa resten av sträckan utan att stanna. Det bästa var att jag kunde andas i ett bra flow och att jag inte fick den otäcka krampen jag faktiskt alltid annars får. Perfekt att ha fått den här löparcoachningen innan mitt lopp på onsdag, nu kanske jag kan springa hela banan, även om jag springer sakta!

En snabb raid på COS på lunchen idag fyllde på garderoben med
1 vit t-shirt
1 lite krämvit t-shirt
1 mörkblå kjol med rätta banksvajet (som blir extra fin med mina halvhöga Hasbeens-stövletter i bordeaux, som jag för övrigt hade på mig idag. Åh, så skööna de ÄR! Som att gå i tossor, faktiskt).
Jag verkligen äälskar COS. Varje gång jag går in där måste jag liksom nypa mig i armen av glädje över att butiken finns här, bara ett stenkast från jobbet. Jag skulle lätt kunna gå dit varje dag och köpa nån grunka varje vecka, men jag måste ju besinna mig. Hittad en riktigt snygg, ärmlös mörkblå klänning med skönt rynk på framsidan, som säkert vore både skön och snygg tills vi åker till Italien, men nu har jag bestämt mig för att inte handla några plagg som känns som sommar innan vi far. Det nalkas ju mot höst.

Har tänkt på det länge, att registrera en firma för att kunna ta uppdrag och göra en del av sånt jag gör hela dagarna också på min fritid. Fick köra papperskvarnen eftersom jag saknar e-leg på min dator (det bara krånglar…) och blev positivt överraskad när jag fick FA-skattsedeln och alla papper klara från Skatteverket med i princip vändande post. Nästa tröskel var att det måste godkännas av min arbetsgivare eftersom jag inte får ägna mig åt konkurrerande verksamhet. Min chef godkände och nu är min ansökan på väg till personalavdelningen, där det i stort sett ska arkiveras i min personalakt. Har nu betalat in pengarna för att registrera namnet och hoppas att det går vägen. Näst på tur står väl att köpa en pärm, det låter som en viktig uppgift för mig som direktör och vaktmästare i mitt eget bolag, eller vad tror du?

Loppen duggar tätt så här på höstkanten… Redan nästa vecka ska jag springa vad som blir mitt sista lopp (åtminstone som jag planerat nu) för hösten, så jag kan inte slappna av och börja pausa riktigt ännu. Med tanke på hur väldigt jobbigt det var att springa Finansloppet i måndags måste jag verkligen försöka ta mig runt mina 3,5 kilometer här hemma utan att sakta ner så mycket, helst utan att stanna alls. Det gick sådär idag, tyckte jag. Jobbigt med andningen igen, men jag pinnade på, dock inte i nåt vidare tempo.

Höll en medeltakt på 06:56 visade det sig när jag var klar, vilket jag var hyggligt nöjd med, med tanke på att jag var tvungen att stanna upp en stund för en enorm mastiffliknande best till hund i storlek som en kalv, som gick lös i skogen medan husse promenerade i spåret och hade kopplet i handen. Jag skulle ha sprungit upp bakom hunden och kände mig inte alls trygg i den situationen, kändes som den vovven hade kunnat få ett ryck och kanske bli skrämd eller tro att jag ville leka och vem vet - antingen hade han vält omkull mig eller också bara rusat efter mig. När hundägaren inte visade några tecken på att kalla in hunden trots att det kom folk mot honom, ropade jag och bad att han skulle hålla hunden. På det örat lyssnade husse inte alls, varför jag fick hojta en gång till. Inte heller då kopplade han hunden utan nöjde sig med att låta vovve gå fot och bara hålla en hand ovanpå halsbandet, vilket för mig, som har respekt för så stora djur, inte alls är samma sak som att hålla hunden kopplad. Vad hade husse gjort om grävlingen hade visat sig, eller om ett gäng andra hundar, visserligen kopplade, hade visat sig i spåret?

NK skyltar just nu spännande kreationer gjorda av allt från plastpåsar till stickade restgarner. Här är några modeller jag fångade i flykten!

Så var det äntligen dax för mitt andra lopp den här säsongen… Ett lopp för oss i finansbranschen, på 3,7 km, i Lill-jansskogen. Verkligen över stock och sten. Banan var lagd motsols, för att vi ordentligt skulle få känna på den berömda “mördarbacken”. Kolla höjdskillnaden från kartan så förstår du… Att jag gick är väl enkelt att förstå? Gick gjorde jag för övrigt på fler stälen längs banan. Dels för att jag emellanåt hade för hög puls och svårt att andas, dels för att det helt enkelt inte gick att springa, det var bara galet smalt. När 100 eller 200 pers trängs på en remsa på sådär 80 centimenter, då är det bara att inse att sakta farten är enda medicinen.


Hur som helst var det jobbigt och jag hade inte riktigt hushållit med mina resurser tillräckligt för att orka spurta ordentligt det 3/4-varv vi skulle springa på Stockholms stadion. Jag fick nöja mig med att nästan lunka in och kom i mål på 26.30 (82:a snabbaste personen i klassen Bank, av 138 tävlande. På totalen kom jag som nr 303 av totalt 442 på listan, mixat herrar och damer. Inte särskilt nöjd, jag borde ha sprungit bättre, men men… Mer power nästa gång. En medalj till min samling fick jag!