De som känner mig vet att jag inte är någon vän av fåglar. Man kan väl säga att jag till och med är smått rädd för dem. Hemma bor det otäcka kajor och skator i ett hus som står granne med mitt. Dessutom är huset, som är en kontorsbyggnad, tomt, vilket gör det hela lite extra spooky. Högst upp på taket huserar fåglarna… De flyger runt i området, hämtar saker och tar med dit upp. Vem vet vilka skatter som gömmer sig där uppe? De stora birdisarna är förstås alltid dumma mot de mindre pippisarna (och de är jag inte fullt så rädd för).

Vaknade imorse nån gång vid fem av ett förfärligt oväsen. Krax, krax, krax och flax, flax, flax och något rasslade runt som tusan på min balkong. Och så plötsligt: tjong och pang! Jag flög upp ur sängen precis för att hinna se en mindre fågel bli jagad av en äcklig skata på min balkong. Den lilla fågeln försökte värja sig genom att flyga undan men mitt sovrumsfönster var i vägen varpå han smällde sitt lilla huvud i och segnade ner på balkonggolvet. Skatan lyckades jag skrämma bort genom att flaxa som en fågelskrämma vid fönstret och smälla igen mitt fönster som varit öppet. Den lilla fågeln reste sig då från golvet, gick sakta, sakta runt och titta förvirrat ut genom balkongglaset som om han tänkte “hur ska jag komma ut härifrån”. Efter mycket om och men lyckades jag somna om och när jag vaknade på nytt hade fågeln flugit sin kos. Hoppas han inte har ont i huvudet idag.